Urologi

Denna vecka ägnas mer eller mindre helhjärtat åt urologi i all bemärkelse och njurstenar i synnerhet. Av någon anledning är det alltid njurstenar som hamnar på mitt schema, såväl på akuten Sahlgrenska som på Unikliniken Freiburg. Nåväl.
Timplanen är något lös, som vanligt här i Tyskland, men denna veckan ska man i alla fall försöka ta anamnes av en patient och sedan redovisa detta för das Grüppchen.
Strosar sålunda omkring på öppenvårdsavdelningen och försöker att finna mitt sydtyska offer som ska utsättas för mina något hackiga anamnestiska frågor. Det gick hyffsat bra och eftersom unga njurstenspatienter ofta inte har andra sjukdomar så blev proceduren ganska kort – även om mina meningar blev onödigt invecklade och svårformulerade. 10 minuter senare tittade jag in genom hans urinrör medan han sussade sött på propofol. En stund senare var stenen borta med hjälp av renoskop och ultravågor.

Det är obehagligt att tänka sig att föremål upp till 10 mm i diameter passar i mannens urinrör. Mycket obehagligt.

Jag vill inte bli urolog.

Rasta

Den dagliga höjdpunkten är att se 45 kg-kvinnan med nyonfärgad jacka och höftledsartosgång som rastar sin Grand Danois. Jag väntar med blandad förfäran på rycket som får den lätt kakektiska och kedjerökande kvinnan att druuta omkull och släpas genom Freiburgs gator.