Endoskop

Idag har jag fått en genomgång av hur ett endoskop fungerar. En sån där kamera-slang som man kör ner i magen på människor med magsår, du vet! Det var tredje gången under min utbildning jag fick en genomgående demonstration av detta. Kändes ju skönt att veta vad man hade att vänta, men samtidigt något meningslöst. Det är uppenbart att vi i Göteborg börjar mycket tidigare i utbildningen med patientnära arbete och att följa med läkarna kliniskt. Det är ju väldigt bra.

Noterade att vi var 7 studenter på tåg efter överläkaren när vi sprang mellan rummen. Väl i endoskopisalen var det alltså vi 7, överläkaren, två sjuksköterskor, en undersköterska och en stackars liten förskrämd patient som av den trevliga och undervisande överläkaren skulle få en svart plastslang nerkörd i strupen. Den lilla tantens puls höjdes från 65 till 90 när hjorden vitrockare äntrade rummet, men lite intravenös Dormicum kuperar varje tillstymmelse till nervositet. Dessvärre slutade hela gastroskopin med att patienten slutade andas, vilket snabbt stabiliserades av de professionella sköterskorna och doktorn. Sju vita dvärgar tog ett steg tillbaka och gjorde, tryckta mot väggarna i det rymliga - men något överfyllda - rummet, vägen fri för de räddande änglarna.

Det hela avslutades med kaffe och underskrift på "förnedringsbladet". Skönt att det finns kaffe!