Han är tillbaka

Han är tillbaka. Den unge mannen som märkte hur språket ramade in och begränsade hans uttryck.
Han är tillbaka. Killen som oroade sig för för om han skulle klara skolan i Tyskland utan sina vänner.

Men, tillbaka är också han som inte kan sitta tyst när han kan svaret på en fråga och de andra i gruppen tycker att det är pinsamt att svara.
Tillbaka är han som inte nöjer sig med mindre än att förstå, till och med när det är orden och inte konceptet han inte kan greppa.

Jag träffade honom idag på seminariet med professor W.
Jag lät honom tala och ta plats i mig och i rummet.
Vi känner ju varandra.
Och den tyske Martin får vara den svenske, den svenske får prata tyska.

Varsomhelst -densamme. For better and worse.