Pannkaka

Efter tyskakursen.
En medkursare framförde ett referat om en film hon hade sett på tyska. Diskussionen handlade om Öst- och Västtyskland. Intressant tyckte jag och försökte skapa ett samtal om egna upplevelser av öst och västblocken. Fanns det något gott i östsidan som fick en generation av människor att uppskatta det hela? Var Öst ont och Väst gott? Är kapitalismen lösningen på våra frihetsdrömmar? Är allt så svartvitt?
Tydligen. 20 stirrande blickar. De kanske inte förstod min fråga. Eller så har de svårt att uttrycka sig genom den berlinmur som språket utgör och satt liksom jag kvidande med en känsla av livets och världens komplexitet? Kanske är de helt enkelt platta människor? Inte som en pannkaka, men som utan djup.