Ett rum. Elva kvadratmeter. Fyra väggar som innesluter det som kallas mig -den unge mannen med ömsom tomhet, ömsom för mycket tankar - omsluten av fyra väggar.
Väskan värker dunkande på golvet och vill knäppas upp. Det tomma vita rummet stirrar på den nyanlände som ska vräka sig in. Vi ska nog bli kompisar, rummet och jag. Några foton från Fyrverkaregatan, min ap-tavla, mina lakan. Kläderna klämmer jag in i skåpet.
Så bor jag här. Mellan fyra nya väggar, som klädda med mina minnen inte känns lika skrämmande. Fyra väggar som jag måste fly till Freiburg för att möta. Låt oss bli vänner, du och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar