fredag 18 juli 2008

Groupies

Igår var en sån där dag då man ligger och sover halva dagen, och när man väl går upp så är det bara för att masa sig fram till TV där man äter sin nyttiga pasta med chili-sin-carne.

Men så blev det ju afton också denna kvällen och eftersom torsdagen var enda dagen som jag var ledig denna veckan så tänkte jag passa på att se hur Berlevåg-dagarna (någon sorts lokal by-festival i dagarna fem) tedde sig. Sagt och gjort, på med fina skjortan och mumma till sig lite var stans. "Pen gutt" sade jag och blinkade åt mig själv i spegeln innan jag gick.

Jag gick rakt in på Neptun Pub och satte mig vid några tjejer i knappa 20-årsåldern. Ikväll skulle tydligen två band spela. Ett finnmarkskt tjejband som hette Cyaneed och så nåt lokalt coverband som skulle spela gamla Janis Joplin, Springsteen och Britney-låtar (dvs en fasling blandning).
Så kom Cyaneed på och de var faktiskt riktigt bra! Det hade jag ju liksom inte räknat med i denna lilla hålan. Nån sorts Sahara Hotnights möter the Hives fast på norska. Sångerskan var härligt exentrisk med galna ögon. Det blev en go stämning. Efteråt gick jag fram och snackade med bandet som sålde T-shirtar och skivor och de förstod snart att jag var svensk. De hade tydligen sett det redan från scenen. Det var håret och mina tajta brallor som avslöjade mig, antar jag. Så snart satt jag backstage och blev bjuden på öl, frukt och choklad.
Nåväl, stämningen på puben var hög och det är grymt skoj när man är lite av en lokalkändis. Folk som kommer fram och vill hälsa på en helt apropå och sånt. En kille, vars farmor jag vårdat på hemmet, tyckte att vi borde ha lite "etterpåspil" tillsammans och snart hade vi styrt upp en liten efterfest hemma hos petit moi med hela Cyaneed-bandet, ett antal fulla Berlevågkillar och en drös tjejer. Ganska otippat, inte hade jag tänkt mig detta när jag gick hemifrån.

Framåt 4-snåret, en sats pannkakor och en hel del strövargodis senare, drog folk sig tillbaka och lämnade mig och den nordnorska sömnlösheten och midnattssolen. Till slut fick jag iallafall sova. Nu är det bara till att diska!

2 kommentarer:

Anonym sa...

hej martin du är rolig på en 1/4 del. ha ha ha. hälsningar jakob berndtsson.ps. han är min farbror.

Anonym sa...

Hej Martin.

en fantastisk berättelse som vi njutit av medan regnet strilat ner utanför fönstret här i stugan på landet...

Vi väntar med spänning på nästa episod.