Högmod utan fall

Idag var återigen ett tillsnurrat dygn när man sover till alldeles för sent och frukost förvandlas till brunch på besök hos kollegan Tove.

Hurtiga som vi var skulle vi aktivera oss efter de kraftiga pannkakorna och Tove kom med det briljanta förslaget att vi skulle cykla till en utsiktsplats ca 1,5 mil bort. Dessvärre hade vi bara en cykel. "Men allt löser sig" tänkte vi och knatade ut på byn. Snart stötte vi på en anhörig till en patient som just dött. Hux-Flux hade vi fått deras adress, -det var bara att hämta 2 cyklar där.

Cykelturen avlöstes i en 4 km vandring uppför ut mot Tana Horn som den spetsiga klippan heter. Väl ute på udden var man högt över de spetsiga klipporna långt där nere och Tove fick svindel, tyckte att det räckte och ville sätta sig en stund. Det var fortfarande 50 meter kvar till kanten. Det svindlade allt lite för mig med och de lösa skifferstenarna gjorde ju det inte lättare. Litet knip i magen, för jag ville våga gå ut det där sista. "Rädd men aldrig feg!" Så snart gick jag med nervösa steg ut hela den pyttesmala vägen med fiskmåsarna 100 meter längre ner och blickade mot horisonten och spanade lite efter Belugaval. På vägen tillbaka hopsa-stegade jag. Ibland krävs det inte så mycket utmaning för att känna sig bäst!