Resan

Hemma igen efter en fantastisk resa till Honningsvåg, Nordkapp och Gjesvaer.
Det var verkligen grymt. Vilken upplevelse.
Tog MS Kong Harald (Hurtigruten) från Berlevåg halv 11 på kvällen i fredags och smög omkring ett tag på skeppet bland alla amerikanska och tyska pensionärer innan jag satte mig tillrätta och sov en stund i loungen.

Jag kom fram till Honningsvåg, en liten fiskeby inträngd i en underskön fjord, klockan 6 på morgonen, och det var en typiskt nordnorsk morgon; kall och blåsig. Och ingenstans hade jag att ta vägen heller, då min turistbuss till fågelsafarin inte skulle gå förrän kvart i tolv. Hm. Sex timmar i en by på 3000 människor där inget öppnar förrän klockan 10. Det blev en långpromenad ut med byvägen, för att hålla sig varm. Efter några kilometer fann jag en skylt med "Nordkapp Guesthouse beds from 200 NOK" och tänkte att "där kan jag nog sova inatt. Man kunde inte checka in förrän efter kl 12, så det fick bli efter utflykten.
De resterande timmarna innan bussen ägnade jag åt Flauberts "Mme Bovary" dels på en vindtryggad busshållplats i solskenet, dels på stadshotellet där jag lyckades charma till mig lite gratis kaffe och ett bord av den söta portiern.

Det är verkligen en speciell känsla att känna att man har hur mycket tid som helst att tänka, känna och läsa. Det fanns ju verkligen inget annat att göra i Honningsvåg. Men när jag accepterat att jag hade ett par timmar framför mig så kunde jag verkligen komma till ro. Skönt för själen!

Vid tolvsnåret kom jag på turistbussen med ytterligare ett gäng pensionärer, framförallt från Tyskland, efter att ha betalat en tydligen överdrivet dyr biljett till Hurtigrutten AB. Så: ut med bussen. Det var FANTASTISK NATUR! Höga berg, djupa dalar med kristallklara sjöar och hjorder av renar lite här och var. Efter en halvtimmes bussfärd kom vi fram till tvillingöarna där fågelreservatet var och så fick jag äntligen se min efterlängtade lunnefåglar. Myriader av dem. Massa små, roliga och gulliga clownfåglar överallt inramade i den vackra miljön. Två höga, gröna öar som störtade ner i det turkosblå, klara, kalla vattnet. I dessa uråldriga frodande sluttningar byggde papegojdykarna sina små bon där de kunde gömma sig för de väldiga vitstjärtade havsörnarna som också härbärgerade där. 4 miljoner fåglar bodde på de bägge öarna. Toppskarven torkade sina vingar likt en korsfäst och några klippor bort vilade havssulorna. När de flyger ser de nästan ut som stora trutar med spetsig näbb, men när de sitter ser man att de mer liknar vita pelikaner med gulnade huvuden där de solar i den i Nordnorge på sommaren eviga solen. Dessa olika fåglar var de som fascinerade mig mest, men även tordmule, sillgrissla och tretåig mås fick jag se. Ornitologen i mig fick sitt lystmäte. Vädret var som ni kanske förstått fantastiskt. Klar, kall luft mednågra enstaka moln på himlen och så ett dimmoln som sakta gled över öarnas toppar och fick platsen att likna en dröm eller en välregisserad film.

Väl tillbaka i Honningsvåg checkade jag in på vandrarhemmet och lärde snart känna de andra som jag delade rum med. Tillsammans hyrde vi en bil och for upp och tittade på Nordkapp, den nordligaste punkten i Norge och Skandinavien. Vi var en brokig skara; Diego från Argentina, Heather från Australien, Yoji en 50-årig mäklare från Japan, 2 norska guttar samt ett schweiziskt par och så jag. Det blev turistflanerande en lång stund och så ett glas champagne med Heather i Grott-baren för att skåla in midnattsolen som man faktiskt kunde se när den vände, från att sjunka ner i havet till att stiga upp igen.


Dagen efter var det dags att åter åka hem och så var man mol allena igen. Tog mig en liten bit att äta på en lagom trevlig restaurang. På menyn stod det "Val", så jag tänkte att "det är nu eller aldrig". 165 NOK senare kom fatet med vad jag hade väntat mig skulle vara seafood men inte var det nån fisk inte. Så klart! Valen är ju ett däggdjur, så det här köttet liknade mer en fin bit fransyska. Läcker, ovanlig smak, inte alls salt eller havsliknande, men underbart god. (Återigen är det en ny upplevelse för mig att gå ensam på restaurang. Jag brukar alltid tycka att vin, cigarrer och mat ska avnjutas i goda vänners lag: men det här var ändå ganska trivsamt)

Så for jag hem igen med MS Vesterålen. Blev utmanad av en 60-årig tysk gubbe att konversera med honom på tyska och tillbringade mesta delen av resan i hans sällskap i Panorama-baren där han bjöd på drinkarna. Det gick förvånadsvärt bra med min tyska när vi arbetade oss igenom frågor som arbetslöshet och arbetsmoral, skolsystem, integrationspolitik och sydafrikanska viner, även om gubben fick hjälpa mig hitta orden emellanåt. Vid 22-tiden var det dags för mig att kliva av båten och stämpla in på jobbet med en bakjour under natten.

Sammanfattningsvis: En äkta turisthelg som verkligen gett mig geisten tillbaka!